Om hotfulla upplevelser
De flesta människor har upplevt hot någon gång. Ju fler och mer hot, desto fler och mer psykiska symptom. Hot i relationer, som till exempel svek och mobbning, har en speciellt negativ inverkan på den psykiska hälsan. Hoten tolkas och tolkningen används för att undvika nya hot.
Tolkningen lagras i minnet tillsammans med känslor och ouppfyllda behov. Undvikande skapar ofta problem på lång sikt, t.ex. social isolation vid passivt undvikande och utmattning vid aktivt undvikande (överdrivet snäll och duktig) och inre tomhet pga av undertyckande av känslor.
Svåra livshändelser kan indelas efter hur hotfulla de upplevs. Händelser som upplevs som hotfulla mot det fysiska livet aktiverar det autonoma nervsystemet medan händelser som upplevs som hotfulla mot det psykiska livet (självuppfattningen) aktiverar det centrala nervsystemet och hjälper offren att undertycka impulser som kan leda till problem.
Det säger sig självt att en negativ självuppfattning på kort sikt har bättre överlevnadsvärde än en positiv. Den öppnar för förändring (jag kan bli bättre, mer omtyckt etc.). Det inger hopp - så länge som förändringen ("kontrollen") kan upprätthållas. När den börjar svikta uppstår ångest som kräver ännu större insats tills energin tar slut och utmattning kan uppstå.
Svåra livhändelser tidigt i livet kan inte omedelbart omsättas i negativ självuppfattning. Det behövs en aktivering av minnet och tillgång till ett verbalt språk för att för att det ska kunna ske. Tidiga hotfulla händelser genererar därför bara en generell sårbarhet/ otrygghet och livrädsla för att (på nytt) bli övergiven, som ofta förstås som blyghet och beroende.
Själva minnesaktiveringen sker ofta i en helt annan slags situation än den ursprungliga (ofta separation från föräldrar), t.ex. i en prestationssituation på skolan. Plötsligt befinner sig barnet återigen i en situation som känns otrygg vilket aktiverar autonoma nervsystemet och barnet kan stelna till och inte kunna fullföra en påbörjad mening eller handling.
Alla kan misslyckas med prestationer och känna sig skamfulla men inte nödvändigtvis stelna till autonomt och senare vara livrädda både för att återuppleva skammen och få bekräftat att de är misslyckade. Det krävs mycket egenkontroll för att balansera skammen, både vara "duktig" och undvika nya ev. skamfulla situationer och ha självnegativa kommentarer.
Andra svåra livshändelser handlar om våld och svek. Våld som hotar det fysiska livet genererar autonoma responser. Efteråt undviks nya hotfulla situationer genom att undvika att konfrontera den som utövade våldet. En vanlig strategi är att göra sig osynlig och undertrycka farliga känslor och behov men Ilskan ligger på lur och kan plötsligt explodera.
Svåra livshändelser innehåller ofta svek. Svek gör ont. Blandat med ilska kan det bli en väldigt stark cocktail som måste undertryckas för att ytterligare svek eller våld ska kunna undvikas. Barn kan ta på sig mycket ansvar för att få kontroll över sig själva och situationen. Om de slutar att ta ansvar kan de få dåligt samvete vilket håller dem kvar i kontrollen.
Dessvärre har all kontroll negativa konsekvenser. Ofta handlar det om att kontrollera egna känslor för att försäkra sig om att man inte blir lämnad eller angripen. Det kan leda till en inre tomhetskänsla. Dessutom tar det energi att ha kontroll, både att undertrycka känslor och vara överdrivet snäll, ansvarstagande och duktig. På sikt kan det leda till utmattning.
Ofta tar barn på sig skulden för andras våld och svek men de kan också lägga skulden på andra om de känner sig svikna. Mest svikna känner de sig om föräldrar och andra som borde ha hjälpt och skyddat, inte gjorde det. Som vuxna kan de få problem med att svika andra (kontroll) vilket kan hindra dem från att lämna farliga eller olyckliga relationer.
Kontroll upplevs ofta som ett fängelse. Den svikna eller slagna kämpar med att hålla tillbaka egna känslor och litar inte på andra; de kan svika eller slå när som helst. Ibland litar de inte inte heller på sig själva om känslorna eller impulserna tar överhanden ibland. I sitt fängelse är de isolerade från omvärlden, vilket känns både tryggt och ensamt.
För att effektivt kunna bearbeta svåra livshändelser är det bra att ha en karta att utgå från, en självkunskapskarta. Syftet med psykoedukationen som erbjuds här är att teckna upp en sådan självkunskapskarta. Den inger en sund kontroll i motsättning till den överdrivna kontroll som den negativa självuppfattningen genererar.