Diagnoser

Diagnoserna som beskrivs nedanför är de vanligaste i den psykiatriska öppenvården. Symptomen vid de olika diagnoserna överlappar vilket gör att en person kan ha flera diagnoser. I vissa fall är psykofarmaka huvudbehandling, i andra fall psykoterapi. En kombination av dessa är ofta nödvändigt för att uppnå optimalt och varaktigt resultat.

 

De flesta patienter rapporterar om ångest och depression. Undergrupper av ångest är t.ex. posttraumatisk stress syndrom (PTSD), generellt ångestsyndrom (GAD) och social fobi, och av depression exempelvis utmattningsdepression, bipolär II depression, och lätt-moderat depressiv episod. Huvudbehandling av ångest och depression är ofta en kombination av psykofarmaka, psykoedukation och psykoterapi. Ju mer och fler symptom, desto större är oftast behovet av psykofarmaka. 

​

Personlighetssyndrom (PS) är en annan mycket vanlig diagnos som karaktäriseras av inflexibla tanke- och beteendemönster med start i ungdomen. Det är 8 undergrupper. Vanligast är ängsligt och emotionellt instabilt PS. Ängsligt PS karaktäriseras av negativ självbild och rädsla för att bli avvisad, förlöjligad eller kritiserad, emotionellt instabilt PS av instabil självkänsla och grundstämning, rädsla för att bli övergiven, impulsivitet, inre tomhetskänsla och ofta självskadebeteende. Huvudbehandling av PS är psykoterapi, ofta med övergående stöd av psykofarmaka.

​

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ett samlingsnamn för olika tillstånd och diagnoser såsom ADHD, autismspektrumtillstånd (AST) och Tourettes syndrom. ADHD karaktäriseras av problem med uppmärksamhet, fokus, struktur och impulsivitet samt med att reglera energinivåer och känslor. Debut i barndomen (krav). Huvudbehandling är psykofarmaka och psykoedukation men psykoterapi efterfrågas ofta.  

​

​

​

​

​