Om diagnoser och behandling

Diagnoserna som beskrivs nedanför är de vanligaste i den psykiatriska öppenvården. De överlappar med varandra vilket gör att en person kan ha flera diagnoser. I vissa fall är psykofarmaka huvudbehandling, i andra fall psykoterapi. En kombination av dessa är ofta nödvändigt för att uppnå optimalt och varaktigt resultat.

 

Ångest och depression rapporteras av de flesta. De har flera undergrupper var, för ångest exempelvis posttraumatiskstress syndrom (PTSD), generellt ångestsyndrom (GAD) och social fobi, och för depression exempelvis utmattningsdepression, bipolär II depression, och lätt-moderat depressiv episod. Huvudbehandling är vanligtvis av en kombination av psykofarmaka, psykoedukation och psykoterapi. Ju mer och fler symptom, desto större är oftast behovet av psykofarmaka. 

​

En annan mycket vanlig diagnos i är personlighetssyndrom (PS) med 8 undergrupper. Huvudbehandling är psykoterapi, ofta med stöd av psykofarmaka. PS karaktäriseras av inflexibla tanke- och beteendemönster och relationsproblem med start i tidig ungdom. Vanligast är ängsligt och emotionellt instabilt PS. Ängsligt PS karaktäriseras av negativ självbild och stark rädsla för att bli avvisad, förlöjligad eller kritiserad, emotionellt instabilt PS av instabil självkänsla och grundstämning, självskadebeteende, impulsivitet, inre tomhetskänsla och stark rädsla för att bli övergiven,

​

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ett samlingsnamn för olika tillstånd och diagnoser såsom ADH, autismspektrumtillstånd (AST) och Tourettes syndrom. ADHD karaktäriseras av problem med uppmärksamhet, fokus, struktur och impulsivitet samt med att reglera energinivåer och känslor. Debut i barndomen (krav). Huvudbehandling är psykofarmaka och psykoedukation men psykoterapi efterfrågas ofta.  

​

​

​

​

​